Om jag följde mitt hjärta...

Om jag följde mitt hjärta skulle jag flytta söderut med min yngste son, till Göteborg eller åtminstone Skaraborg. Där skulle jag vara uppskattad i mitt yrkesliv. Det är jag inte i Umeå. Det känns inte riktigt som om Umeå vill ha mig. Jag skulle vilja bo nära mina åldrande föräldrar. Och jag skulle vilja ge O, min yngste son, en ny chans. Det går inte så bra för honom heller här i Umeå.

Men det är bara drömmar. Drömmar som väcktes igen idag när jag var hos min gamla terapeut Ö och han undrade: varför inte?

Återigen känslan av att vara på fel plats i livet. Och till denna plats, som jag egentligen skulle vilja lämna (bortsett från den älskade lägenhet jag nu köpt), kommer R att flytta. För min skull.

Livet skaver.