Jag behöver dig, bry dig inte om mig!

Egentligen borde jag sova, men jag kan inte. Något började skava. Något som gjorde ont. Jag är så väl bekant med den där känslan, men jag kan inte sätta ord på den, inte fånga den, inte förstå den. Den närs av tystnad, den finner sin näring i uteblivna svar, den spricker och sprids i hela min kropp av osynlighet. Benen börjar sparka, jag sliter i täcket och jag är den största idiot som någonsin gått i ett par skor.

Det är ilska, antar jag. Jag vill slå mig själv och ibland gör jag det. För jag är den största idiot som någonsin gått i ett par skor. Jag vill skrika åt andra, särskilt de som står mig närmast, särskilt R, för de skiter i mig, ser mig inte, förstår mig inte. De säger att de älskar mig men allt annat är viktigare än min nöd.

Som jag gör allt för att dölja. Som den största idiot som någonsin gått i ett par skor jag är.

Och så försöker jag bjuda upp till den där dansen som jag så innerligt avskyr mig själv för. Jag är usel! Jag är kass! Jag är värdelös! Du skall inte bry dig om mig! Du skall inte slösa bort ditt liv på mig! Jag skall inte vara till besvär! Jag är bara besvärlig! Jag bara förstör! Jag är ond!

Danssteg som tvingar den andre, tvingar R, att bedyra sin kärlek. Att gång på gång säga att jag är inte alls usel, inte alls kass, inte alls värdelös. För mig, brukar R säga, är du allt. Och jag pissar på det hon säger genom att avfärda det som struntprat. Som fantasier. Som att hon inte vet bättre. Som om hon är förblindad av förälskelse och snart kommer genomskåda mig, se vilken värdelös, självisk, bufflig, otrevlig, elak människa jag är. Att säga så är riktigt, riktigt elakt. Jag är ond!

Och hur jag än vänder och vrider på det är det idiotiskt. Det är idiotiskt att bete sig så. Det är idiotiskt att göra R så illa genom att avvisa hennes kärlek. Det är idiotiskt att inte lita på hennes kärlek och be om hennes uppmärksamhet i stället för att liksom slå på oss båda. Och då är jag ju tillbaka där jag började: jag är den största idiot som någonsin gått i ett par skor.

Jag vet inte hur jag tar mig ur den här onda cirkeln.

Ensam. Utsatt. Bortglömd. Oviktig. Misslyckad.