Alla dessa dagar...

Jag har länge velat skriva någorlunda personligt och anonymt om det där livet som hela tiden pågår; “alla dess dagar som kom och gick”, som Stig Johansson skrev, “inte visste jag att de var livet”.

Jag skall försöka här. Ett försök att skriva om de där dagarna som kommer och går och som jag vill försöka påminna mig faktiskt är själva livet. Mitt liv har nästan alltid utspelats i en annan tid än här och nu; för det mesta då och sedan, men också i grämelse över det som blev eller det som borde blivit annorlunda. Kanske är det här ett försök att göra själva livet — mitt liv — begripligt. Kanske är hoppet om en anonym läsare någonstans där ute ett hopp om att bryta ensamheten.

Det kommer nog att bli ett antal återblickar också. Mitt liv de senaste åren har inte varit enkelt. När jag blickar tillbaka undrar jag hur jag egentligen överlevde. Och det är inte konstigt att jag i dag har alla tecken på långvarig stress som man kan hitta i medicinska läroböcker.

Alla namn som jag kommer att nämna på bloggen kommer att vara ändrade. Jag vet inte hur jag kommer att göra med orter än, yrken, karriärer; allt sådant där gör min värld lättare att identifiera. Kanske spelar det inte någon roll. Det beror förstås på vad jag kommer att skriva och vem som kommer att läsa. Om någon alls kommer att läsa.