Tystnad, ovisshet, otydlighet

R är hemma. Jag mötte henne vid tåget. Vi gick hem under tystnad. R ville inte prata. Hon skäms, sade hon. Hennes saker är fortfarande nedpackade i kartonger. Jag vet inte vad hon vill. Jag vet inte vart hon är på väg. Är det här hennes hem? Vad hoppas hon på här? Vad hoppas hon på med mig? Var har vi varandra? Har vi en relation? Har vi en framtid? Finns något att hoppas på?

Vi ligger bredvid varandra i sängen och talar inte. Jag vet inte om vi har en framtid. Jag vet inte vad jag vill. Och jag vet inte var jag har R. Hur kan hon bara vara tyst, låtsas som om ingenting hänt? Ligga bredvid mig i tystnad? Låta sig bli hållen och smekt? Varför är jag så attraherad av R när jag inte vet om jag vill ha en relation med henne?

Jag vet inte var jag har henne. Jag vet inte var jag har mig själv. Jag vet inte var vi har varandra. Och vi skall sova?

R ville prata om helgen. Men hur skall jag kunna lyssna på henne om vad hon varit med om helgen om jag inte vet var vi har varandra?

Jag klarar inte ovisshet av det här slaget.

Vänner säger att det är en relation som tar mer än den ger. Kanske har de rätt. Är det rimligt att komma hem från en resa när vi så uppenbart är i konflikt med varandra och vägra prata om det? Hur fan skall jag kunna navigera i det här?